Framtiden...
I natt drömde jag något som jag aldrig drömt förut.
Jag drömde att jag hade en ny man i mitt liv men jag var inte lycklig.
Det var en konstig känsla.
Jag tror att i drömmen var jag inte ärlig mot mig själv i vart jag stod i hans och mitt förhållande.
Ett tecken på att jag inte är redo.
Det är svårt men det går att gå vidare med sitt liv och ta sig igenom dagarna och vända blicken framåt mot livet som väntar.(engelska översättningen på det jag menar är "carry on")
Men att som man säger på engelska "move on" är inte alltid lika lätt.
Jag älskar honom fortfarande, visst jag är starkare nu än vad jag var när vi gjorde slut.
Folk kanske ser mig som svag men det är jag inte.
Jag är bara en känslomässig människa som känner det jag känner och älskar dom jag älskar med hela mitt hjärta....
Är det något fel med att vara sån?
Jag vet att framtiden ligger inför mina fötter och att om vi är menade att hitta tillbaka till varann kommer vi att göra det.
Men skillnaden på mig nu och förr är att jag håller inte andan varje gång telefonen ringer och tror att det är han.
Jag går vidare och framåt med livet och hur det blir med kärleken det vet man jag inte men ser framemot att en dag få mitt "happily ever after"...
Jag drömde att jag hade en ny man i mitt liv men jag var inte lycklig.
Det var en konstig känsla.
Jag tror att i drömmen var jag inte ärlig mot mig själv i vart jag stod i hans och mitt förhållande.
Ett tecken på att jag inte är redo.
Det är svårt men det går att gå vidare med sitt liv och ta sig igenom dagarna och vända blicken framåt mot livet som väntar.(engelska översättningen på det jag menar är "carry on")
Men att som man säger på engelska "move on" är inte alltid lika lätt.
Jag älskar honom fortfarande, visst jag är starkare nu än vad jag var när vi gjorde slut.
Folk kanske ser mig som svag men det är jag inte.
Jag är bara en känslomässig människa som känner det jag känner och älskar dom jag älskar med hela mitt hjärta....
Är det något fel med att vara sån?
Jag vet att framtiden ligger inför mina fötter och att om vi är menade att hitta tillbaka till varann kommer vi att göra det.
Men skillnaden på mig nu och förr är att jag håller inte andan varje gång telefonen ringer och tror att det är han.
Jag går vidare och framåt med livet och hur det blir med kärleken det vet man jag inte men ser framemot att en dag få mitt "happily ever after"...
Kommentarer
Postat av: Emma
Kämpa på! Hejar på dig på distans...det får liksom ta sin tid...även om det suger! Kramar om!
Trackback