trustworthy

Jag har varit på jakt efter en ny lägenhet sen i höstas.
Jag har velat fram och tillbaka mellan att köpa och att byta den jag har nu.

Det frustrerande med min situation är att jag hållt på sen i slutet av november och känner mer och mer att jag behöver byta omgivning.

Jag vet att det finns många därute som skulle vara glada bara dom hade en lägenhet och det är jag inte bara glad utan även tacksam.
Känner bara att det tar sån otrolig tid.

och i helgen ska vi spendera ute i hans lägenhet och måla. och det klart man gör det för sin kille men samtigt blir man lite frustrerad.

Varför måste det ta sån otrolig tid. Jag hatar att inte veta vart jag ska flytta. Jag hatar att jag blir så irriterad.
Jag älskar att han stötar mig och finns där.

Igår var jag och kollade på en lägenhet i Solna. Den låg lite bakom järvakrog med fönster + balkong mot E18 och då menar jag inte så där 100meter bort utan att nedanför balkongen går E18. En 3:a hyran låg på 4300 idag betalar jag 6851 för min som är en 3:a.
Tanken slog mig när jag hade mitt påklistrade leende på:
Vill jag ha den här eller överväger jag endast att ta denna eftersom att det har tagit sån otrolig tid att hitta en lägenhet?

Jag har beslutat att tacka nej till lägenheten. Det är för mycket jobb. Förhoppningsvis finns lägenhet för mig därute nånstans.

Sjung Haleluja det blir bättre och bättre dag för dag synes vägen stund om lång så stäm upp en jubelsång sjung ja sjung haleluja..

Den understryckta biten vet inte om man stavar eller sjunger så men så sjunger jag där...hahahaha
Kommer ni ihåg den sången mina kära fredaxare...härliga tider.

Jag älskade fredax tiden. Var en härlig grupp människor som samlades på fredagar och lördagar bara för att det var så kul att vara med varann.

I veckorna träffades vi alltid på Mcdonalds i Sollentuna centrum. Good times.
Däremot mjukglass och pommes näää känner inte samma sak för det som jag gjorde då.=)

Gula villan...wow vilka minnen.
Spelade ingen roll ifall vi var hemma hos nån, i kyrkan eller bara ute på byggden, vart vi än gick var vi alltid ett gäng på 12 personer minst. härligt härligt härliga tider.

Igår mådde jag pyton och var tvungen att åka hem från jobbet vilket var tur för att jag hade inte velat bli magsjuk där.
Mina kollegor var otroligt omtänksamma och skickade hem mig när dom märkte att jag inte mådde bra.
Fick även lite trevliga uppigande sms med små hälsningar om att jag skulle krya på mig.

Sen så var min familj underbar.
Jag mådde värre och värre när jag körde från jobbet och kände att bilvägen till Hägersten skulle nog bli annat än trevlig  om jag inte stannade till nånstans och sov några timmar.
Jag åkte hem till Edsviken la mig på soffan o somnade, pappa väckte mig en timma senare och berättade att han hade bäddat i ordning i deras sovrum för mig. (snacka om att man kände sig som 7 år igen) 
Jag såg på film och blev omhändertagen och det var riktigt mysigt, när kvällen närmade sig bäddade han i ordningen en extra säng i mitt gammla rum. Jag hade inte orken att sitta bakom ratten hela vägen hem.

När jag vaknade gick jag ner och la mig på deras säng igen med min lillebror Tim vi såg på film tillsammans och hade en jätte mysig dag.

Men nu är jag hemma igen i hägersten.
Ganska skönt det med att bara vara själv.

Jag ställde frågan om ifall jag skulle bli av med bloggen eller inte.
Jag tackar Petra och Carro för sitt stöd då jag tror det ligger mycket i det Carro sa om sin Björn.
Han får helt enkelt acceptera det.hahahahhaa
+ att det finns en hel del saker som man inte skriver sånt som man inte heller håller hemliga men som är privata, eller är det bara jag som känner så?

Killen tycker att det är idiotiskt av mig att skaffa en blogg.

Gumman alla har bloggar nuförtiden ska du ha en för att det är trendigt eller?
Då förklarade jag att det kan va lite kul att ha den som lite av en dagbok online eller ett sätt att ge lite info till ens vänner online om vad som pågår i ens liv.
Hans svar på det var:
Jag ser inte meningen i att ha en dagbok online som vem som helst kan läsa. Vad finner dom är intressant av att höra att du inte kan väcka mig eller e trött eller vad det nu är. Om du vill göra det gör det men man kan ju lika gärna plocka upp telefonen.

Jag vet inte har han rätt eller inte.
Det allra privata i mitt liv vill jag nog hålla för mig själv.. men är det nåt fel i att bara tycka om att skriva?
Och att tycka om att läsa hur ens vänner uttrycker sig om sin vardag?
Om sina tankar?
Jag vet faktiskt inte, vad tycker du?

Just nu har jag fullt upp.
Igår var det min kusins födelsedag vi firade till klockan 9 ( hon fyllde även 9) sen var det bara att åka hem till mamma och pappa för att se på superbowl inspelningen som dom hade gjort  natten innan. Go Stealers.=)

Kom till sängs kanske vid 12 och upp nästa dag kvart i sju.
Sen så klistrade man på glada ansiktet och åkte till jobbet.

Slutade jobba 4 det var då det blev intressant. Började åka från jobbet och ser en person stå med en resväska och tänkte:
Karin har typ en sån väska....shit det är Karin.
 
Slutade med att vi åkte till Stinsen och mötte upp min syster och Tine istället för att hon åkte hem till örebro.
Sen så började klockan närma sig sju....då börjar kören jag är med i : Sjung i Sollentuna.
Vi började åka mot kyrkan då ringde hennes syster körledaren, det va fel på tågen så hon hade lyckats ta sig till kista och väntade nu på en buss mot sollentuna.

Som den snälla körmedlem som jag är lät jag henne ta bussen...nä vi åkte och hämtade henne och kom till kyrkan ungefär 20 min innan kören började.

Jag förstår inte hur det kommer sig att man kan bli så glad av att vara på en körlektion.
Det är så härligt att få sjunga och spendera tid med sin moster och bara va.

Den stora frågan är varför jobbar jag inom förskolan då det är att sjunga och framträda som jag brinner för?

För ungefär ett år sen åkte jag i min bil och lyssnade på lite old school soul och då kände jag att det skulle vara kul att göra en kväll me bara old school music.

Jag försökte dra igång det till den 8 november efter att jag fått tag i några få som verkade halvt intresserade.
Sedan kände jag nää..vi skjuter upp det till januari.

Så var det Januari och det var dags att se om det fanns ett intresse hos de musiker jag kände.
Och det fanns det. Vi repade i måndags igenom allt och sedan träffades vi igår på lördagen för att repa.

Allt gick inte lika smidigt som jag hade hoppats det blev lite strul med ljudet och det var lite för dämpat ljus där musikerna hade sina noter.

Men det kom folk en massa folk.
Jag tror att man själv blir så insnöad och vet vart musikerna spelade fel eller där jag sjöng fel och blir stressad över det medans dom som satt o lyssnade inte märkte det lika tydligt...förhoppningsvis.^=)

Det var kul att min familj kom, Petra och Leah kom, Caroline och Veronica kom,Bobby kom och att så många andra kom.
Det var en skön kväll och visst har man lärt sig mycket till nästa gång..,det kommer definitivt att bli en nästa gång=)