Vilket stöd.
Igår mådde jag pyton och var tvungen att åka hem från jobbet vilket var tur för att jag hade inte velat bli magsjuk där.
Mina kollegor var otroligt omtänksamma och skickade hem mig när dom märkte att jag inte mådde bra.
Fick även lite trevliga uppigande sms med små hälsningar om att jag skulle krya på mig.
Sen så var min familj underbar.
Jag mådde värre och värre när jag körde från jobbet och kände att bilvägen till Hägersten skulle nog bli annat än trevlig om jag inte stannade till nånstans och sov några timmar.
Jag åkte hem till Edsviken la mig på soffan o somnade, pappa väckte mig en timma senare och berättade att han hade bäddat i ordning i deras sovrum för mig. (snacka om att man kände sig som 7 år igen)
Jag såg på film och blev omhändertagen och det var riktigt mysigt, när kvällen närmade sig bäddade han i ordningen en extra säng i mitt gammla rum. Jag hade inte orken att sitta bakom ratten hela vägen hem.
När jag vaknade gick jag ner och la mig på deras säng igen med min lillebror Tim vi såg på film tillsammans och hade en jätte mysig dag.
Men nu är jag hemma igen i hägersten.
Ganska skönt det med att bara vara själv.
Jag ställde frågan om ifall jag skulle bli av med bloggen eller inte.
Jag tackar Petra och Carro för sitt stöd då jag tror det ligger mycket i det Carro sa om sin Björn.
Han får helt enkelt acceptera det.hahahahhaa
+ att det finns en hel del saker som man inte skriver sånt som man inte heller håller hemliga men som är privata, eller är det bara jag som känner så?
Tack Amanda! You're lovely! Jag mår bra egentligen :) Och om förra inlägget - du ska inte göra dig av med bloggen. Absolut inte! :) Pussa
Och Krya på dig skulle jag ju skriva också! :)
fy gumman krya på dig!! hoppas du blir frisk snart!! KRAM
det är rätt, stå på dig! å självklart så behöver man inte skriva om dom mest privata sakerna! det gör inte jag å skulle inte falla mig in att göra heller. krya på dig gumman, skönt att du fick bli lite ompysslad iaf ;) puss!