trustworthy

När jag började gymnasiet var jag rädd.
Jag hade alltid hängt ihop med en grupp vänner och dom skulle alla börja på Rudbeck medans jag skulle börja på Sollentuna fria Gymnasium.

Hur skulle jag hitta min plats? Hur skulle jag veta vilka jag skulle umgås med? Hur skulle jag klara av att vara själv?

Jag gick ifrån en liten skola där man hade vuxit upp tillsammans med en massa andra till att vara ute på djupt vatten.
Med drömmen att det här var en investering i min framtid.

På Sollentuna fria lärde jag mig mycke, inte bara saker om religion, politik, svenska, engelska utom om mig själv.
Jag fick chansen att vara Amanda, Mandy jag fick vara jag och det var helt okej.
Jag behövde inte längre vara en av tjejerna i tjejgänget som man hade hållit ihop med under grundskolan.

Jag älskade den tiden i mitt liv också att ha en grupp man visste fanns där närsomhelst.
Men samtidigt så tappade jag bort mig själv. Jag blev en i mängden.

På fria fick jag vara mig och märka att det var okej att vara jag ,lite galen, spontan och allt som folk kan ha upplevt mig som.

Och här står jag idag, hade det inte varit för de vänner jag fått under tiden på fria hade jag kanske tappat bort mig själv igen, så jag vill säga ett speciellt tack till två personer som fanns där för mig när det blev mörkt. Och som finns där nu när jag har haft det tufft.

Kerstin och Shami ni kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta, hur gamla vi än blir hoppas jag att vi håller kontakten. Älskar er båda så mycket.