Tid...

Klockan går och går
och ju mer den går är det tid som jag aldrig mer åter får

Nu känns allt tungt
I kroppen i själen

Oron växer snabbt inuti mitt bröst
Om jag börjar gråta vad eller vem kommer jag då att ha till tröst?

Tid...
Tid som aldrig kommer igen
Tid som man hade kunnat spendera tillsammans med en vän..
Tid.......


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0