trustworthy

Vi hade jättetrevligt i lördags. Det var hur mysigt som helst. Men ju senare det blev desto fler droppade av och ensam satt man kvar.

När jag började plocka i ordning här hemma slog det mig hur tyst det var...
Nästa morgon vaknade jag och insåg att tystnaden var kvar och dagen fortsatte i samma anda.

När man bor själv är det lätt att inse efter att ha haft hemmet fullt med människor hur tomt det känns utan dom.

Under dessa veckor har jag känt mig otrygg i mitt egna hem till och från och det har varit fram och tillbaka.
Samtalen under nätterna har slutat ringa och det är jag tacksam för.

Men faktum är att i slutet av dagen är det bara jag som är här hemma....ensam.
Visst man kan plocka upp luren och ringa sina vänner och prata en stund men faktum är att när telefon luren lagts på är man ändå ensam.

Jag trivs i ensamheten...jag trivs i sällskap... om jag får välja...skulle jag välja sällskap.

Det är något magiskt med att få några timmar till sig själv, att få tid till att ransaka sig själv.
Men samtidigt är det helt underbart att få tillbringa en timme eller två ute på en promenad i snökaoset...ute på promenad i vår solen...eller bara i en soffa med en kopp te.

Vi behöver både ensamheten och gemenskapen.
Det är i alla fall vad jag behöver ;)

Såå min halvt lediga vecka från kvälls aktiviteter hur ska jag spendera den....hmm....kanske med att boka upp mig så mycket jag kan? Eller krypa ihop med en bra bok...den som lever får se =P