trustworthy

Förstår faktiskt ingenting längre. Allt är upp och ner. Tacka vet jag Tomas han lugnar mig i all förvirring. Varför måste allt kännas som om man är på en karusell Som åker snabbare o snabbare o går inte att stoppa? Det känns precis som Alice i underlandet. Det känns som om jag fallit ner i ett håll där saker är annorlunda... Varför måste saker förändras? Varför kan de inte förbli? Älskar dock denna tid på året när allt är i förändring löven Vädret människorna. Ena dagen avskyr jag förändring andra dagen älskar jag den.. Vad är det för fel på mig? Kan man verkligen älska någon som mig? Senaste dagarna har jag funderat mycket på det. Jag är ett flum skillnaden mellan mig o Alice är att jag vet vem jag är och vart jag är;) Men visst drömmer man om att hitta hem. Hem till någon som älskar en för den man är och som finns där. Antar att vi är ganska lika endå. Den enda skillnaden egentligen mellan mig och henne är....att jag har minsann aldrig testat svamp odet gör hon en himla massa i drn tecknade filmen:)